Hoppa till innehåll

Ingen på dagen frågar efter lille Adam

Mina pojkar, och i synnerhet Adam, har det så tråkigt. I sex månader har han inte haft ett strukturerat liv med daglig sysselsättning.
Under den tiden har Daniel och Adam isolerats, eftersom de tillhör riskgrupperna. Detta börjar nu märkas på deras humör, speciellt hos Adam.
Därför är det toppen när assistenterna ser detta och varje dag försöker skapa ett bra liv åt honom. Men det är inte lätt.

Corona-pandemin slår hårt i samhället. Media lyfter fram krisande näringsliv, problemen inom kultur- och idrottslivet, ökad psykisk ohälsa, större tryck på övriga sjukvården förutom de som är smittade av Covid-19, ensamhet för de äldre – och så vidare.
Men samhällsbevakningen missar mycket hur hårt detta slår hårt mot de funktionsnedsatta och i synnerhet personer med psykisk funktionsnedsättning som inte förstår Corona.
För mina söner blev sommaren ett lyft efter en mentalt jobbig vår.

Sommarbus
Vi hade en sommar med flera aktiviteter, glädje och bus. Pojkarna njöt varje dag när Elisabeth och jag hade semester och de kunde känna att vi var en familj tillsammans dygnet runt. Speciellt när storasyster och hennes familj kom på besök.
Men nu är vi tillbaka i vardagen igen och rutinerna har börjat för alla i familjen – utom för Adam.
Jag jobbar. Mamma jobbar. Daniel har kommit i gång med sin dagliga verksamhet eftersom kommunen öppnat upp på ett klokt sätt. Storasyster har åkt hem.

Adam är kvar
Kvar är lille 20-årige Adam, som inte har något att göra. Han fick inte gå de sista månaderna i skolan innan det var dags för studenten. Nu har han ingen daglig verksamhet att gå till eftersom kommunen – vilket vi förstår – har stoppat all möjlighet att slussa in honom i daglig verksamhet.
Faktum är att vi försökt ringa kontaktpersonerna på kommunen, som inte underhållit kontakten – vilket vi inte förstår.
Kvar är lille Adam i en situation där ingen på dagen frågar efter honom och han har svårt att hitta aktiviteter. Alla vill ju bli efterfrågad.
I det sammanhanget gör hans assistenter ett strålande jobb med att aktivera honom. De inser att Adam har riktigt tråkigt och försöker verkligen se honom i vardagen.
– Nu, måste vi jobba extra för Adam. Att hans liv blir bra, sa en av assistenterna spontant en dag.
Där är han lyckligt lottad och den kommentaren kändes bra för oss förändrar, men hur är det för alla andra funktionsnedsatta som tvingas sitta hemma och glöms bort i krisen? Här har deras assistenter en viktig funktion i vardagen.