Hoppa till innehåll

Varför gillar pojkarna att fiska?

Jag avskyr att fiska!
Mina söner älskar att fiska.
Därför är det tur att de har fisketokiga assistenter. De ser till att mina söner får vara med om denna fritidssysselsättning de gillar så mycket.
Men varför har pojkarna blivit så intresserade av just fiske?

Jag förstår inte charmen med fiske.
Det är irriterande när revet trasslar in sig.
Det är upprörande att få bottennapp.
Det är stressande att slåss med mygg och knott.
Det är så tråkigt.
Skulle man sedan få napp blir det ännu värre.
Det är jobbigt att kämpa mot en varelse som slåss för sitt liv.
Det är plågsamt att ta bort fisken från kroken.
Det är ologiskt att kasta tillbaka fisken i vattnet som man ofta gör.
Det är sorgligt att ta ihjäl i fisken om man bestämmer sig för att spara den.
Det är slafsigt och man luktar fisk hela kvällen.
Jag har fiskat i hela min uppväxt. Gett sysselsättningen möjlighet, men aldrig förstått tjusningen. Ofta har jag hoppats det inte ska nappa bara för att slippa slafset att ta hand om fisken.

Pojkarnas intresse
Så plötsligt blir man far till två söner som älskar att fiska. Trots sina handikapp kan de tydligt markera sitt intresse för att fiska.
Hade det bara varit för mig skulle det blivit alltför få fisketillfällen och de skulle tittat på mig med trånande blickar.
Men nu har vi assistenter som mer eller mindre är proffsfiskare. Här kan pojkarna skapa sina egna liv.
På morgonen börjar assistenterna dagen med att visa fiskefilmer på Youtube för pojkarna. Det uppskattas mer av Daniel och Adam än Sommarlovsprogram på Svt.
Därefter blir det fiske, fiske och åter fiske på dagarna – om det inte blir för varmt.
Assistenterna sms:ar ofta bilder till mig och Elisabeth som visar lyckliga fiskepojkar.
Både Daniel och Adam fick fiskebyxor i studentpresent av assistenterna. Ni skulle se deras lycka.
Här är jag utkonkurrerad – och det känns på bra.