Hoppa till innehåll

Förlåt – vi bröt mot reglerna

Corona är allvarligt, hemskt och så obegripligt för oss alla.
Speciellt för Daniel och Adam som inte förstår någonting, förutom att livet just nu är ovanligt tråkigt.
Därför bröt vi nyligen mot reglerna. Förlåt oss.

Vi ser att Daniel och Adam är i riskzonen och måste vara extremt försiktiga.
Det innebär bland annat …
… ingen skola.
… ingen daglig verksamhet.
… ingen träff med kompisar.
… inget fika på stan.
… inget bad i simhallen.
Ja, listan är mycket längre, men vi stannar där.

Men det som kanske svider mest är inget besök hos storasyster och hennes familj i Stockholm.
Så har vardagen varit, vecka ut och vecka in.
Visst, deras alerta assistenter har verkligen varit duktiga på att isolera pojkarna samtidigt som de varit noga med att hålla sig friska.
De har fiskat och hittat på isolerade aktiviteter. Men även två utvecklingsstörda pojkar kan längta. Och de har längtat efter sin stora syster. Att prata med henne i Facetime på mobilen är inte samma sak som att träffa henne i verkligheten.
Förra helgen fick jag och Elisabeth nog. Det var dags att göra en insats som kunde förena familjen.
Vi beslutade oss för att bryta lite mot Folkhälsomyndighetens riktlinje. Planen var så smart att även Anders Tegnell säkert skulle ge sitt godkännande.
Det var avfärd i bil från Falun till Stockholm på söndag morgon.
Direktkörning utan stopp. Några timmar senare kom vi till deras hus och gick direkt ut på verandan.
Hemma I Falun var det regnblandat snö. Här var det sol och vår. Vi trivdes.
Pojkarna fick träffa sin syster, busa med hennes man och…. lära känna sin sex månader unga systerson.
Det var med en stor förundran, försiktighet och mycket kärlek som de fick ett konkret bevis på att familjen har vuxit.
Efter en stunds fika och trivsel på altanen var det sedan dags för hemfärd. Direkt hem i bilen utan stopp.
Ursäkta, jag vet att vi bröt mot reglerna och det var egentligen inte så bra. Men vi lyckades göra en riskfri utflykt och pojkarna var så glada innan de på måndagen återvände till vardagen. Det kändes rätt.