Hoppa till innehåll

Profilen: Anders Wiberg om pappa- och assistentrollen

Anders och Caisa Wiberg, från Torsåker, kunde sagt nej när de adopterade Alva, som då var 1,5 år. De förstod att hon hade en funktionsnedsättning med autism, men kärleken till henne var så stor:
– För oss finns det ingen skillnad på barn. Hon var vårt barn, säger Anders Wiberg bestämt.

I dag har Alva, 11, ett bra liv där pappa Anders och mamma Caisa, än så länge, är hennes assistenter. Hon var familjens första adoptivbarn, som sedan följdes av lillasyster Ebba, 8, som är hennes biologiska syster från Taiwan.
– Vi har också regelbunden kontakt med deras biologiska storasyster. Det har blivit bra för dem, säger Anders Wiberg.

Erfarenhet
Han växte upp tillsammans med en adoptivsyster, som hade en liknande funktionsnedsättning som Alva.
– Jag lärde mig mycket av att leva med min syster, som vi nu har nytta med Alva. Jag blev aldrig rädd när hon kom utan såg bara glädjen.
Anders och Caisa Wiberg bestämde sig för att bli Alvas personliga assistenter, något som de varvar med sina andra jobb.
– Det här är en lösning som vi känner blir bra tills hon är mogen för externt assistans, säger Anders Wiberg.
Men tillbaka till nutid.

Extra utmaningar
Anders Wiberg berättar det innebär flera extra utmaningar att vara personlig assistent till sitt eget barn:
– Det känns som jag psykiskt tappar papparollen när man är assistent. Då är man mitt uppe i henne och får inte möjligt att följa hennes utveckling från sidan. Som när vi grillar korv. Då kan det vara trevligt att mer iaktta hennes glädje med korven, brödet och ketchupen. Som assistent får man hela tiden vara mitt i situationen.
Samtidigt har Anders och Caisa Wiberg en viktig regel när de är assistenter:
– När hon har assistentrollen är jag pappa åt Ebba och tvärtom. Där har vi hårda gränsdragningar vilket fungerar mycket bra.
* Vad är ditt tips till andra föräldrar i liknande situation?
– Tappa aldrig glöden. Glöm att de små guldklimparna ger så mycket. För oss är det exempelvis så härligt att se hennes glädjestunder. Sedan det viktigt att lagstiftningen verkligen garanterar att alla barn får lika värde, svarar Anders Wiberg.

Fakta/Anders Wiberg
Bor: Torsåker.
Ålder: 50.
Familj: Hustru Caisa. Barnen Alva, 11, Ebba, 8.
Fritidsintressen: Båtliv och fiske