Hoppa till innehåll

Pojkarna har blivit morbröder

Anders Hansson 13 november– Ny bloggtext
Daniel och Adam har blivit morbröder.
Med en blandning av intresse, försiktighet och förtjusning tittar de på sin systerson.
En ny generation har kommit i världen, samtidigt som pojkarna noterade att tecknet för bebis är upptaget. Dessutom fick barnet mellannamn som skapar känslor.

Tre gånger har jag och Elisabeth upplevt den stora känslan att bli förälder till ett barn.
Två gånger har vi upplevt den stora förtvivlan när vi insett att barnet inte kommer att få ett liv som de flesta andra. Senast gällde det om Adam.
Först var det glädje och sedan en stor sorg och vanmakt när han var drygt ett år och insikten kom att han skulle vara lika handikappad som Daniel.
Jag, Elisabeth och vår dotter Emelie tvingades resa oss från botten och skapa bra liv åt familjen efter dessa förutsättningar.
Nu känns det som detta gått bra. Pojkarna ser ut att trivas med livet tillsammans med sina assistenter.

Ett liv utan tvång
Men för mig och Elisabeth är det extra roligt att Emelie lyckats skapa ett bra liv åt sig själv utan att känna tvånget att ha hänsyn till sina bröder. Vi som föräldrar har alltid försökt signalerat att hon ska tänka på sig själv.
Emelie har lyssnat och sedan öst kärlek över sina bröder, samtidigt som hon har gift sig med en toppenman, bor bra och har ett jobb hon trivs med.

Så hände det
Så i höst hände det. Mitt i natten kom beskedet att hon och hennes man blivit föräldrar. Jag och Elisabeth var plötsligt morfar och mormor.
Känslorna svallade eftersom här kom en liten grabb som signalerar en ljus framtid med nya möjligheter.
Tårarna kom som mest när grabbens föräldrar talade om att den nyfödde skulle få Daniel och Adam som mellannamn. Det var en signal från Emelie, hennes man och deras lille son, att de alltid är medvetna om pojkarna och att de kommer att vara betydelsefulla för dem.
Kan vara självklart för de flesta. Men det finns exempel på syskon till funktionsnedsatta att de vill lämna sitt gamla bakom sig och skapa egna liv.
Här lyckades Emelie och hennes man att både skapa bra liv och sig själva och signalera kärlek och tillhörighet med pojkarna.
För oss, som blivit morfar och mormor, var det så stort med namnen.
För Daniel och Adam var det så spännande med en liten bebis. De ville se, men vågade inte röra honom. De var försiktig med sin nye familjemedlem.
Det fanns dock ett stort problem. Vilket tecken skulle han få?
Problemet var att tecknet för bebis är upptaget. Det fick Adam när han föddes och det tecknet gäller fortfarande.
Därför väntar vi, som finns i pojkarnas omgivning, med spänning vilket tecken pojkarna ska välja.
Samtidigt går livet för familjen vidare med nya förutsättningar.