Hoppa till innehåll

Vad har hänt på 18 år?

Anders Hansson 7 augusti – Ny bloggtext
Semestern är slut. Vi trodde att pojkarna skulle visa vemod när de inte längre skulle få tillbringa dagarna med mamma och pappa. Istället blev det ett glädjetjut från pojkarna när assistenterna gjorde comeback.
Är Elisabeth och jag utkonkurrerade? Hoppas det!
Därefter var det dags för återkomst till vardagen och upptäckten att utvecklingen inom vissa områden för de funktionsnedsatta går långsamt.

Det handlar om habiliteringsersättningen. Den symboliska ersättning som funktionsnedsatta i daglig verksamhet får av kommunerna. En ersättning som inte är fastställd inom någon lag och där de aktuella arbetarna får lita till kommunernas god vilja.
Denna habiliteringsersättning har varit en källa till diskussioner och debatter i så många år.
Redan för 18 år sedan, den 19 april 2001 skrev jag en avslöjande nyhetsartikel i Falu Kuriren med rubriken på första sidan:
”Förståndshandikappade jobbar gratis åt Falu kommun!”
Reaktionen bland allmänheten blev stark och flera politiker fick en aha-upplevelse och kände att detta var fel.

Men inte alla.
Ulrik Lindgren, KD, som då var ordförande i socialnämnden sa:
”Men detta är inte fråga om ett arbete och utan mer som en terapi och en form av habilitering.”
Catharina Hjortsbergs, M, sa:
”Jag anser att den så kallade habiliteringspengen har spelat ut sig roll!”

Reaktionen och protesterna mot Falu kommun blev starka och i dag är Falun en föregångskommun i det här sammanhanget.
Nu har det gått 18 år och nyligen fick vi ett bevis att det hänt mycket lite i synen på habiliteringsersättning bland vissa personer som har ledande befattning i sin kommun.
Dalarnas Tidningar berättade att flera dalakommuner avstått från att söka statliga pengar som är öronmärkta för ersättning i dagliga verksamheter. Pengar som både skulle bidra till större självkänsla för de funktionsnedsatta med anhöriga samt hjälpa kommunerna ekonomier inom det här området.
Förklaringarna bland aktuella kommunföreträdare var många.

Priset tog Lena Wilstrand, avdelningschef för omsorgsförvaltningen i Hedemora:
”När det gäller statsbidrag så får man det ett år och sen försvinner det och man får ta kostnaden själv!”
När hon upplystes om att regeringen avser att detta är permanenta pengar och fråan om Hedemora avsåg att söka pengar nästa år blev hennes svar:
”Vi har andra saker som är viktigare att prioritera nu, men jag ska be enhetschefen att kolla på det när han kommer tillbaka från semestern.”
Vad säger man?